Det började närma sig alla hjärtans dag och en tjej i min klass sa att hon hade varit runt överallt på stan för att hitta en speciell ask med geléhjärtan. Hon och hennes kille gav nämligen alltid varandra den här särskilda asken geléhjärtan varje år på alla hjärtans dag…

Jag tyckte det var så otroooligt dumt! Det är ju precis det affärerna vill, att vi ska köpa en massa färdiggjorda saker till varandra på alla hjärtans dag. Färdigtryckta kort med hjärtan på och en liten gullig text, lådor med chokladhjärtan, askar med geléhjärtan eller rosor med små sockersöta kort i. Det känns som att de vill tjäna pengar på folks kärlek till varandra.

Om man nu vill fira alla hjärtans dag, vilket jag inte tycker man behöver om man inte känner för det, så kan man ju faktiskt göra ett kort alldeles själv! Eller chokladgodis eller vad man nu vill ge till den man gillar. Det blir ju faktiskt ännu mer personligt då och jag är nästan säker på att den som får kortet blir ännu gladare om du faktiskt har gjort det helt själv!

Vad tycker du? Är alla hjärtans dag något fint, eller är det bara affärerna som har hittat ett sätt att tjäna lite extra pengar?

Kram!

Vissa år så har jag fått kort från min mamma på alla hjärtans dag. Först har jag blivit lite ledsen och tänkt att ” ingen tycker om mig, det är bara mamma som tänker på mig…”, men sen har jag kommit på hur lyckligt lottad jag är som har en så himla fin mamma som älskar mig!

För man behöver ju faktiskt inte vara tillsammans med någon för att fira alla hjärtans dag. Det här är en dag då man kan passa på att fira alla de som betyder något i ens liv; mamma, pappa, syskon, bästa kompisen, en släkting, en klasskamrat, en tränare, en lärare, grannen, katten, hunden, hästen osv. Passa på att berätta hur mycket han eller hon betyder för dig. Skriv ett brev, gör ett kort eller ta mod till dig och säg det rakt ut! De kommer bli så hiiiiimla glada, jag lovar!

Vem vill du fira på alla hjärtans dag? Berätta!

Kram!

Ps. Min mamma gör alltid sina kort själv. Här är några som jag har fått

Okej, vi säger att du har börjat snacka med någon på nätet som verkar superschysst och som du nästan känner dig lite förälskad i. Nu vill du träffa honom eller henne IRL. Men hur gör man det? Den här personen kan ju faktiskt vara någon annan än den han eller hon utger sig för att vara, även om de flesta säkert är bra personer, men det kan vara bra att vara lite extra försiktig allra första gången man träffas. Här är några saker som kan vara bra att tänka på.

För det första (innan ni bestämt träff):
♥ Vad vet du om den här personen?
♥ Känner du att du kan lita på honom eller henne?

För det andra (när ni ska boka in dejten):
♥ Bestäm träff på en plats där det finns mycket folk. Kanske ett café, ett köpcentrum eller mitt i centrum på en gågata.
♥ Boka in dejten dagtid så att det fortfarande är ljust ute när ni träffas.
♥ Om du vill, be en kompis följa dig till dejten och hälsa på personen så din kompis får koll på vem du ska träffa.
♥ Eller, ring en kompis och berätta att du ska på dejt och be henne eller honom ringa dig om en timme för att kolla läget.
♥ Eller, be en kompis hålla sig i närheten så du kan gå dit om det skulle kännas konstigt med dejten.

Till sist:
♥ Följ inte med hem till en person du inte känner eller till hans/hennes kompis.

Har du några fler tips på vad man ska tänka på när man träffar sin webbförälskelse IRL för första gången?

Kram!

Ps. Imorrn byter vi ämne!

”Jag har träffat en kille! Han bor i USA.” Min kompis ansikte lyste samtidigt som hon log lite generat, när hon berättade att hon nog var kär.

Hon hade börjat maila med en kille i New York på en musiksajt. Först skrev de mest om just musik, men sen började mailen handla om allt möjligt annat och tillslut började de ringa varandra. Första gången pratade de i flera timmar.

Jag och min kompis pratade rätt mycket om det här med att bli förälskad i någon över nätet och att ha som en slags relation med någon trots att man aldrig träffats på riktigt. Hon var helt övertygad om att detta var killen för henne och de mailade och pratade med varandra som om de var tillsammans.

I längden kan det kanske bli lite jobbigt att aldrig kunna träffas. En relation innehåller ju så mycket mer än bara ord. Det handlar om att kramas, pussas, vara nära varandra, göra saker ihop, uppleva saker tillsammans, sova ihop och så vidare. Men jag tror det är en grymt bra start att lära känna varandra och blir kära över internet.

Förresten, idag är min kompis gift med killen från New York, men det tog ett år innan de träffades på riktigt. Häftigt va’?!

Kram!

En kväll ringde en kompis till mig och var helt speedad. Han hade sett en jättesöt tjej på en dejtingsajt på nätet och visste inte vad han skulle göra.

Han tyckte hon verkade helt perfekt för honom! Problemet var att det kostade jättemycket pengar om man ville maila andra som var med på sajten och han hade inte råd egentligen. Men tillslut bestämde han sig för att betala och skicka ett mail till den här ”perfekta tjejen”.

På andra sidan stan satt tjejen framför sin dator och såg att hon hade fått mail från en kille. Hon kunde se hans bild och texten han hade skrivit om sig själv på sin profil, men mailet kunde hon inte läsa eftersom hon inte heller var ”betalande medlem” på dejtingsajten. Tillslut bestämde hon sig också för att betala. Hon ville ju så himla gärna läsa vad den här killen hade skrivit!

Mailandet blev en dejt. Som blev en till, och en till. Efter ett tag blev de kära i varandra och nu ska de snart flytta ihop.

Visst är det rätt coolt att man kan blir kär med hjälp av internet?!

Kram!

Hur vet man om man är ihop med någon egentligen? Är det när man ringer varje dag? Eller räcker det med att messa? Eller är det när man sagt rätt ut ”Nu är vi ihop!”? Räcker det att någon frågat på en och man svarat ja?

Det kan kännas lite förvirrande i början när man träffar någon. Hur vet man egentligen?

Lina gjorde en lista för ett tag sedan, som jag tycker är bra, med tecken på att man har blivit ett par. Här kommer den igen!

Man är ihop när man:

♥ Ses regelbundet
♥ Håller handen på stan
♥ Pussas när kompisarna ser
♥ Träffat varandras föräldrar
♥ Kallar varandra pojkvän/flickvän

Finns det fler tecken på att man faktiskt är ihop? Vad tycker du?

Kram Jonna 

Ps. En offentlig puss kan vara ett tecken på att man är ihop. Men det kan också vara ett tecken på att man är väldigt bra polare, som min brorsa Kim som pussar på Jens här!

När det handlar om att vara kär, bli ihop och flörta så är nog den vanligaste frågan vi får hit till bloggen: Hur gör man!?  Det är nog en av de vanligaste frågorna som jag och Kitty får till Relationsrådet i P3 också faktiskt, så vuxna klurar på det här de med!

Nu är det ju sommar och alla har krupit ur vinterkläderna, är solbrända och snygga, så passa på! Här är några favorit-flörttips i repris, som jag prövat och som funkat för mig! Friskt flörtat, hälften vunnet!

♥ Titta ofta åt hans/hennes håll. Om personen möter din blick, låt den dröja lite innan du tittar bort.

♥ När blickarna möts kan man småle lite innan man vänder sig åt något annat håll. Det är alltid mysigt att få ett litet leende av någon!

♥ Se till att snacka med personen när du får chansen, eller med hans/eller hennes kompisar, så får du lov att vara i närheten och lära känna personen bättre!

♥ Försök få honom/henne att hänga med på grejer så att ni kan umgås, fråga t.ex. om han/hon vill följa med dig och dina kompisar på stan, på bio eller något sånt.

♥ För den extra modiga: tala om för honom/henne att du tycker han/hon är söt! Antingen ansikte mot ansikte, i ett mess eller kanske en lapp i skåpet/bänken? Glöm inte att de allra flesta älskar att få komplimanger!

Ps. Är man på festival kan man passa på att flörta! Jag flörtade till mig några av mina bästa vänner på festival för många år sen, nämligen Annika och Erika.

Kan man fortsätta vara kompisar när man gör slut? En svår fråga. Fast egentligen tror jag att man kan det. Men bara om:

♥ Ingen varit elak mot den andre
♥ Ingen är olyckligt kär i den andre som slutat vara kär
♥ Båda är överens om att det ska vara slut
♥ Om man varit bra kompisar under tiden man varit ihop
♥ Man gör slut på ett schysst sätt (typ inte skriva en lapp, eller skicka en kompis!)
♥ Båda två faktiskt vill vara kompisar efteråt
 
Så har det varit för mig. Däremot har jag inte kunnat vara kompis med killar som jag till exempel fortfarande varit kär i  eller som varit taskiga mot mig.

Vad tycker du? Kan man vara kompis efter man gjort slut?

Kram Jonna

Vad är det som gör att det plötsligt tar slut egentligen? Jag har listat några olika orsaker.

♥ Man blir kär i någon annan

♥ Man märker efter en tid att man är olika och inte passar särskilt bra ihop

♥ Man börjar bli osams och bråkar för mycket för att förhållandet ska kännas bra

♥ Den ena personen flyttar och förhållandet rinner ut i sanden

♥ Båda har jättemycket att göra med skolan eller kanske någon sport och hinner inte ses tillräckligt mycket för att man ska kunna hålla kärleken vid liv.

♥ Den ena personen sviker den andra genom att kanske vara oärlig, inte ställa upp när det behövs eller pussa någon annan.

Finns det fler orsaker som gör att det tar slut? Vad tycker du? Skriv!

Det där med kärlek är märkligt. Från att ha fyllts av magfjärilar och varma hjärtklappningar kan kärleken rinna iväg. Du blir kär i någon annan eller så är det som att kärleken bara försvinner.

Men jag tycker att man kan glädja sig åt ett förhållande även om det tar slut. Man behöver ju inte vara ihop hela livet för att det ska vara värt det. Även om ni känner mindre för varandra än tidigare och bestämmer er för att göra slut så kan ni ju vara glada över de fina stunder som ni fick tillsammans.

Och bara för att man slutar att vara kär i sin pojkvän eller flickvän så betyder det ju inte att kärleken är slut för all framtid. Tids nog dyker det upp någon som gör att hjärtat bultar på det där härliga och välbekanta sättet igen.

Han var min första ”riktiga” pojkvän. Inte någon jag var tillsammans med för att han var häftig utan för att jag faktiskt var riktigt kär. Han var den första jag sa ”jag älskar dig” till och det gjorde jag verkligen. Jag älskade honom!

Han hade en egen lägenhet i stan så han skulle slippa pendla flera timmar varje dag till skolan. En dag i maj när jag slutade tidigare, gick jag hem till hans tomma lägenhet och väntade där. Plötsligt kändes allt så meningslöst, så tråkigt. Det var pyttelitet och luktade instängt. Vad brukade vi göra egentligen? Titta på TV, spela gitarr, var det bara det? Han ville bli rik när han blev stor, jag ville jobba med något som gjorde mig lycklig.

När jag kom hem kände jag att jag aldrig mer ville tillbaka till den där lägenheten. Tillbaka till honom. Jag låg på min säng och grät när han ringde. Vi bestämde att vi skulle ta en paus, men det blev aldrig vi igen…

Fortfarande förstår jag inte vad det var som hände. Hur kan känslorna bara försvinna? Vad tror du?

Puss & kram